Mina barn är hemma från dagis. Nu kanske ni undrar varför dem är hemma en timme tidigare än vanligt? Klart ni gör. 

Först hade jag fått ett missat samtal från Adams avdelning. Jag gick hem idag och stannade till på netto en sväng innan jag gick hem. samtalet hade ringt kl 10.29. Fick lite panik dem få sekunderna det tog och ringa upp direkt när jag såg det. Min första tanke var magsjuka på Adam. Men det var lugnt. En annan fröken hade nog bara slagit fel nummer. Adam var i skogen. Jag andades ut. 

Ca 12.30 mitt i min vila ringer telefonen igen. Denna gång från ugglan. Yrvaken, ja jag somnade till en stund svarade jag i telefonen. Och hen i telefonen bara ja, Anton han har varit jättelös i magen här. Han hann inte in på toaletten, jag fick ställa honom i duschen. O ja bara va fan. Det sa jag ju inte i telefonen men jag tänkte. Hen fortsatte, han åt bara en portion med mat nu, han brukar äta två. Och det luktade starkt. Har ni haft magsjuka?! Och ja bara, nej det har vi inte nu. Det var inget konstigt med honom igår. Mer än att han åt dåligt på eftermiddagen men han har börjat äta som en myra här hemma så reflekterade inte över det. Han åt kvällsmat innan han gick och la sig. 

Tommie åkte i alla fall och hämtade barnen tidigare och här är vi nu. Ovissheten om vad det är för skit han har. Om han har något alls. 

Jag blir galen på det här. Jag hoppas verkligen inte vi kommer få en omgång till. Jag pallar inte mera sjukstuga. Jag gör verkligen inte det. Tänker lite att denna skit får vara över snart. Om folk höll sig hemma när dem har det skulle det ju inte spridas så här. Nu får jag ju garanterat ha barnen hemma från dagis i morgon. Helvete skit. 

O ja, nu är han ut och hoppar stutsmatta. 

O Adam sov inte klart sin timma på dagis och ni vet hur roliga dem små liven är då. SKJUT MIG!!!

Tiden går alldelses för fort. Det kan vi väl alla vara översens om?

Satt och kollade igenom några "gamla" bilder på barnen tidigare idag. Med några menar jag att jag bara hann gå igenom några från 2008. Det året Wille föddes. Och någon videosnutt. Sen ville Wille ha tvn. Visade Wille en bild på honom när han var bebis, någon månad bara. Och mammahjärtat bara började gråta en skvätt. Så liten, så tanig han var. Och Albin, han var runt sex år på en bild jag också visade w. Han är lika smal nu som då fast vuxit på längden då. 

Tanken slog mig att mitt mammahjärta blödigt lite extra denna vecka. Fick nämligen hem en lapp från Bvc i början på veckan. "Wille tid till sista femårskontrollen" i feb. Det högg till i hjärtat liksom. Vart fan har åren tagit vägen? Han blir sex år i år. Han börjar F1an i höst. Min lilla W. 

Albin började F1an samma vecka som Wille föddes. Abbe fick en tuff allra första skoldag i sitt liv. Den dagen har jag nog inte riktigt bearbetat än. Jag minns den dagen ganska klart och tydligt än idag. Kommer nog alltid och göra tills jag dör. Om jag inte blir senil el dement som gammal eller så. 

Med en liten tår i ögat ska jag göra ett första försök och få i säng min femåring och fyraåring straxt. Precis nattat lille Adam. Nu har han kommit till ro och sover tungt. 

Just nu skulle jag helst vilja lägga mig i sängen och sova bort min dödsångest. Helst sova i några dagar. Den där dödsångesten är inte rolig, alls. 

Just nu försöker jag ta mig förbi den, gå dessa tunga steg mot abbes dator. Dra igång den, och sätta mig och skriva. Jag ska söka jobb om någon undrar varför jag har dödsångest. Ute i sista minuten innan första deadline som vanligt. Har har kollat på plastbanken el va fan det heter och så, så jag har ju inte suttit i en månad och inte gjort nått. Men ändån. Papper. När det kommer till något som verkligen är ett måste och papper. Jag får dödsångest. Dessa piller jag får hjälper liksom inte mot den dödsångesten. Och när det väl är gjort för jag måste ta mig igenom skiten så blir det kaos i huvudet. Totalkaos och det tar ett par dagar innan jag återfår energin till nya måsten jag måste ta mig igenom. Idag måste jag ställa om blixtsnabbt. När jag verkligen klarat och palla mig till datorn och sökt ett 20 tals jobb och den lättnaden är över för idag, då kommer nästa verkligen måste sak. 

GÅ och hämta barnen på dagis, själv. GÅ. Jag ska tvinga mig och gå dit och hem idag. 

Anledning

1) kommit fram till att det är förbannat dyrt med bensin fram och tillbaka flera dagar i veckan. Helt onödiga pengar och slänga ut bara för jag mår dåligt tänker jag. Fast det låter bättre om man skriver att det är för miljön. 

2) jag har blivit en jävla lat soffpotatis i samband med depressionen. Ska jag uppfylla mina mål detta året måste jag ut, ut, ut. Jag MÅSTE alltså ta mig igenom denna skit ångesten och ta mig UT. 

3) barnen vill ut och leka i snön. Går jag till dagis kan vi passa på och leka i snön på vägen hem och även passa på och vara ute när vi kommer hem tänker jag. För det är ju så himla roligt ute i snön. 

Verkligen. 

4) barnen får luft och gör sig av med en massa energi när vi är ute och så. Och förhoppningsvis lägger dem sig i skapligare tid ikväll med mycket luft och så. 

5) jag kan ju ägna miljön en liten tanke. 

För denne skull. Även om anledning nummer ett är största skälet till jag får ta mig i kragen och börja promenera igen. 

Just nu skulle jag dock behöva sova fn timme men nej. Det har jag inte tid till. Önskar att jag var lite piggare i huvudet bara. Och att jag vore bättre på att göra saker som man kan vara ute i god tid med. Att vara ute k god tid med saker är tydligen inte min grej.

Over and out

Nu ska skriva ett tråkigt blogginlägg men idag har jag varit så effektiv på eftermiddan så det är värt att notera. Annars vet ju ingen heller att det har hänt och sambon, ja ha ser inte mycket utav det man gör. 

Tre maskiner tvätt blev det. Viktvätt och fått in de på respektive plats. Får fortsätta med det imorgon också. Mycket tvätt blir det när man är storfamilj.  Barnen har sin kvällsmat och fick Wille till matbordet trots han inte vill ha någon smörgås. Men han åt. Abbe barnvaktade. Han ska börja få veckopeng av mig när han hjälper mig med vissa saker. Då gick det bra. Men nästa vecka får jag hitta på något annat. Då måste han göra läxor och sånt.

Det tog tid och söva Adam ikväll. Ändå var han trött men en bok läst, något avsnitt av Rasmus nalle, lite vätska och lite mer mig gick det bättre. Då somnade han som en stock. Läste för Wille och Anton sen. En Alfons Åberg bok fick bli. Han försöker forfarande trotsa och "jag vill inte sova, bara vara vaken". Wille somnade först och la mig jämte anton och efter 20 min tidigare som han också. Nu hoppas jag att de tänker sova hela natten. Kanske jag få hoppas på en bättre morgon. 

Var effektiv där också och förberett kläder till de flesta barnen klart. Slipper jag det imorgon bitti. 

Jag jag hunnit äta två skinkmackor också. (Hinner oftast inte äta tidigare då det är väldigt stimmigt.) Diskat igen. Bortat tänderna. Och nu låg jag som planerat i sängen precis innan kl 22. 

Målen börjar bra. 

En trött Wille som blev arg och ledsen på mig för han ville inte sova. Han var som Anton inte trött. Tog fem

När han la sig till rätta så sov han och Anton somade inom kvart efter jag kommit och lakt mig jämte honom. 

Adam bjuder på kaffe. Skulle mecka bort sin skruvar på köket han fick i julklapp men det gick så bra tyckte han. Så han la ner det projektet. Och gjorde kaffe ist. 

Läste igenom några av mina gamla inlägg från januari förra året. 

Det var visst jobbigt på morgonen då också fast på ett annat vis. Då var det Wille som stretade emot mest och vägrade klä på sig själv, fast han kunde själv. Anton skötte det själv. Nu är de helt tvärtom. Jag hade glömt det. 

Nu är Anton skitsvår och få upp på morgonen. Få på kläder. Imorse fick jag klä på han medans han nästan låg och sov. Hur lätt är det? Helt avslappnad och inte hjälper till ett dugg själv. Även jacka. Fick hjälpa honom med skorna. 

Adam och Wille fick på sig själva. Även om Wille protesterade och jag fick bära honom till frukostbordet. Han fick i sig en macka, satt och vilade såsen var det lugnt för honom just då. 

Ja, sen skulle jag hjälpa Adam och rätta till hans overoll. Den hade han fixat hela själv imorse Annas. Lite knöligt uppe vid halsen bara. Skorna får han på sig själv. Han är snart 2,5 år. Han börjar bli stor. 

Vad hade Anton styrt med då tror ni?!

Han hade fått av sig jackan, skorna och strumporna och jag hittade honom i hans säng. Där hade han gosat sig in under täcket igen. Vägrade följa med till dagis. Inget ja sa var bra. Hela tiden tvärtemot. Något som kommer mer o mer. Igår skulle han inte med hem från dagis. Då passade inte det. Gaaaaaaa

Jag fick till slut kliva upp i hans säng och "dra" honom till sängkanten och lyfta ner honom och bära honom ut i hallen. Plocka ihop hans grejer o marks att jag bär ut honom till bilen utan skor och jacka. Det kändes inget bra. Men vad ska man göra? Han kan inte få som han vill jämt. Han ville dock ta på sig skorna o jackan när vi kom utanför dörren. Då passade det. Tommie bar honom upp till hans avdelning och jag antar att hans motvilja släppte sen för ingen på dagis har ringt. Har har kommit in någon värre trots än vad jag varit med om tidigare. Ovant med den typ av trots trots att de var tufft när de var små. Lever på hoppet att det med sig snart. 

Tvättmaskinen är startad. Nog tvättat denna fyra gånger. Inte orkat hänga upp den men idag måste jag. Får tvätta hela dagen idag. Vilar nu. Men kom på att jag glömt köpt med pepparkakor hem till Anton. Som jag lovade som försök till mutning imorse. Inte för det hjälpte. Men ändå. Han kommer fråga efter dem när han blir hämtad. Fan.

Over and out

Det är någolunda som vanligt här. Inga fler sjuka barn. Tack för det. Nu är det bara jag som ska lära mig och gå och lägga mig i tid, jag är inte bra på det om man säger så. Trots sömnpiller tar det sin tid och somna. 

"Du bör vara redo för och gå och lägga dig med en gång, det går snabbt"?! Jaha, tänkte ja första natten med sömnpiller. Låg där i sängen och väntade och väntade. Hände inte ett skit. Tog nog två timmar innan jag somna. Tar fortfarande upp till två, två och en halv timme. Va fan?!

Jag är lättpåverkad av all annan skit men inte av sömnpiller? Det måste va något fel på mig.... Men ja har ju aldrig påstått att jag är normal heller. 

Men när kl ringer är det skitsegt och gå upp. När jag lämnat barn på dagis och jag varit och småhandlat på Willys, vilket jag måste ner och göra igen snart då jag missade och köpa både yoghurt och flingor till barna. Oförlåtligt i deras ögon och glömma detta två dagar i rad. 

När jag kommer hem är jag skitslut. Igår satte jag mig i soffan, vilade. Tröttnade på soffan och la mig i sängen. Somnade och sov till ett. Efter en kvart höll jag på och somna igen. Lutar åt att det blir något likande idag. Är alltså skittrött på förmiddagarna. Tar en halvdag innan jag kommer igång med too do listan. 

Återstår och se om jag orkar ta mig ner till tvättstugan el om det får vänta. Känns som jag skulle kunna somna sittandes på toa. 

Over and out 

Ja, så trist är det. 

Nu är det Willes tur och ha feber. Slog till igår kväll. Somnade hos mamma och Pappa, sov nån timme kanske. Piggnade till lite när vi kom hem och de satt med Abbe och tittade på fotboll och spelade. Blir ingen gympa ikväll och inget dagis för hans del imorgon. Skjut mig. Jag behöver egentid. Min kropp och så skriker efter egentid. Inte haft egentid på över två veckor. Fy fan för dessa sjukdomsperioder. Är ju inte så heller att han ligger med täcke och kudde i soffan och bara vilar. O nej. Bråk, retas osv som vanligt alltså. 

Till råga på allt så vaknade Adam vi 05. Fick gå upp och hämta honom. Värma välling som han åt kanske hälften av. Envisades med och hålla sig vaken. Han Somnade om till sist. Även så jag lyckades slumra till. Vaknade och kollade på kl då det var lite väl ljust ute. Jo men visst kl var åtta senni. For upp ur sängen och väcka Abbe och sambon.

Han var nog i skolan 8.10. Så det gick snabbt som sjutton. Minndes först inte att mobilen ringt. Men sen minns jag den ringde men jag reagerade liksom inte då. Jag var så trött och fattade inte vad det var som lät o lyckades slumra till. Är första gången i historien som detta händer. Vad jag minns. Pinsamt är det och försova sig så. Och känner mig som världens sämsta morsa just nu för jag försov mig. Finns liksom inte på min karta annars. 

Nu är det slagsmål igen. Undrar vad bråket gäller denna gången. Blir en härlig dag detta, deg känner jag på mig. 

Over and out

När jag kom ut från toa för en stund sedan och Wille kommer ut till hallen och bara 

- vi har ingen cola, vi har ingen cola. Och viftar med armar och så.

Jag fattar ju såklart direkt.

- nej, den står inte där. Och hoppar jämfota och gnäller. Den står inte där. Öppna inte. 

Dem är inte så bra på och dölja saker de där båda. 

Jäklars vad skönt att det varit så tyst och lugnt på fb från lilla mig ett tag, kanske ni tänker nu när ni ser ett livstecken?! (Om ni inte har mig på insta). 

Jag har glömt bort bloggen. Haft fullt upp några dagar. 

Några bilder från insta på vad jag styrt med. 

Det har varit dåligt väder också. 

Han har fyllt år också. I lördags. 11 år. Det kändes hårt. Bilder från kalaset ligger på vanliga kameran. 

Jag har hunnit med och umgåtts med syskonen också. En tripp till systeryster i Huskvarna. Målet för trippen var Lasse. Underbara Lasse. Så jäkla bra. 

Det var en liten mindre resumé av de senaste dagarna. 

Idag har jag tre ungar hemma. Abbe har höstlov. Anton fick feber i söndags o hemma från dagis idag. Anton är också hemma än. Wille kunde gå i alla fall. 

Nu har vi även byggarbetare här. El hade. De stack visst en sväng. Nu blir det klart. Äntligen. 

Over and out

Det är Anton som ska dit på fyra års koll. Vikt, längd, allmänt prat och ögonkoll. Hämtar honom redan kl 12.45 på dagis då han ska vara där kl 13. Det ligger i samma område numera. 

Detta var anledningen till att jag fick på honom kläder imorse. Han är så bestämd och envis den ungen. Men att han skulle dit och få göra alla dessa sakerna verkade intressant tyckte han. Då kom han på två röda. O så var det bara han och ingen annan som ska med. Också viktigt ibland och påpeka när man är fyra år. 

Väl sittandes i bilen tjafsas det som vanligt om vem som ska lämna vem. 

Både Anton och Wille 

"Pappa ska upp med mig". Annars brukar jag ta Adam och Wille då William velat tidigare att jag ska lämna då har det varit lugnt. Men sista veckorna har tjafset börjat direkt när dem sitter i bilen. 

Adam har hakat på detta och "Adam upp med mig". Han fattar väl inte riktigt. Men sista gångerna är det pappan som ska bära han upp. Förra veckan stannade han bara tvärt halvvägs upp till dagis och bara vägrade först att jag bar han. Men lyckades få med han till slut. 

Nu får vi köra på varann metoden. För idag tröttnade jag på tjafset om detta. Anton var duktig och knallade iväg och var först in på sin avdelning. Så det hela slutade smärtfritt till slut idag. 

Over and out

Ni vet att jag skrev att jag levde på hoppet om att min lilla Adam skulle sova så gott helst hela natten igår va?! Det hoppet dog efter någon timme kan man säga. 

Han vaknade. Hörde en duns. Han ramlade ur sin säng. Och så kom det där utbrottet. O herre min gud. ?!!!

I alla fall så höll han nog på i ca 20 min. Det kändes mer som en halvtimme. Efter mycket om och men tog han sin välling och valde och sova i min säng. När han väl tog sin välling somnade han om ganska snabbt. 

Sambon lyfte över honom till hans egen säng igen när han gick och la sig. Adam kom in igen runt 03. Klarvaken först och jag bara nej. Han började babbla om vilka som sov mormor sov nog, Simon sov nog, Sara, Anton sov nog. Anton äta frukost sen sa han nog 20 gånger. Och jag bara till slut vände mig och försökte somna om. Då började han "vart är tutten"? Och man bara va fan?! Han hade en i munnen men den han hade i handen hade han tappat någonstans i sängen. Till slut somnade han om. 

Själv har jag sovit sådär. Med två ungar i sängen och en snarkande karl går det sådär och sova kan man säga. 

Just det. Abbe däckade innan åtta igår kväll. Med kläderna på. Han var visst riktigt trött. Fick ändå väcka han imorse och han var som vanligt seg upp. 

Wille och Anton var inte roliga igår kväll och vägrade och sova. Fick ett utbrott på dem båda till slut då jag helt tröttnade på deras beteende. Div hot om både det ena och det andra hjälpte inte heller. Som Anton kläckte ur sig "för ja vet att vi får det ändån". Och de fick somna till slut osams med sin mamma. Vilket jag avskyr när det händer. Och det skär i mammahjärtat.

Så kvällen var sådär rolig igår. 

Bättre början på morgonen dock. Trots huvudvärk som förmodligen kommer leda till migrän senare idag. Så nu ska jag vila en stund innan lite lunch. 

Over and out

Jag älskar numera fredagarna. Vi är hemma och vi har gjort på rutin sedan vi började med renoveringen att vi ska ha "fredagsmys". Barnen får kolla på någon film. Ikväll valde dem ice age, som dem redan har sett men dem gillar den. 

Jag satt med i fotöljen men med hörlurarna inpluggade i mobilen och kollade på idol på tv play, med Wille i knät. Stundvis Adam också men kan ju inte sitta still så väldans länge. Speciellt inte när det står något gott på bordet. 

Sambon var och köpte lite gott efter jobbet. Inget godis men lite chips, morötter o dip och popcorn. Lite ner än Hälften blev kvar, får mamman lite i min ensamhet imorrn. Åt bara en näve popcorn ikväll. Var av någon konstig anledning inte så sugen. El så var det för jag var så inne i idol. Kan vara vilket som liksom.

Idol då. 

Kevin och Jens har varit mina favoriter ända sedan start. Nu börjar Gabriel också höra dit som jag haft svårt för innan. Glömde kolla vem som åkte ut. Så måste in på Aftonbladet innan jag släcker lampan helt. 

Vilket börjar bli dags nu. 

Gonatt!!!!!

Over and out

Vi kom in på spöken tidigare idag när vi satt och väntade på mormor, morfar och Ove. 

Wille hörde något ljud, det var nästan knäpptyst. Och bara va var det?

Och jag min dummer bara; kanske vårat  spöke? Och sen snabbt bara nej, det var nog bara skatan som brukar hänga på vårat altantak. Den kan höras in ibland. Och förklarade jag lite fint att det finns inga spöken. Även om jag själv tror på dem.

Och då börjar Anton 

" vi har drakar och dinosaurier under vårat golv"

Jag; men under vårat golv är ju källaren försökte jag förklara för honom. 

Anton; ja, men under källaren. 

Jag; hur vet du det? Varför tror du det?

Anton; jag vet det, det är enkelt

Jag; jaha

Anton; fast dem är jättesmå så här små och så visar han han med sina fingrar. 

Jag; men varför tror du det? 

Anton; jag bara vet det. Det är enkelt

Jag; ja men inte enkel för mig och veta

Anton; det är enkelt för mig. 

Okej?! Känns ju tryggt och veta att man har drakar och dinosaurier under källaren.

Adam vägrar typ och ta av sig ytterkläderna när han kommer hem från dagis. Också gå ur bilen när vi kommer hem. 

Dörren var inte sönder. Men ibland får man. Mitt tålamod höll på att ta slut. Och fick i alla fall in en unge utan utbrott.

Och vägrar fortfarande och ta av sin jacka och sina gummistövlar. Mössan är i alla fall av. 

Se om jag kan lirka lite utan att han får utbrott. Han måste typ vara dövarm. 

Over and out

Under denna period då jag har mått dåligt, har jag också varit dålig på och umgås med barnen. Visst har vi suttit och läst sagor, haft filmmys om fredagarna, varit ute mycket i sommar och under hösten och sånt men oftast har de lekt mycket själva. 

I måndags sa jag till mig själv att i fortsättningen jag ska ha minst EN aktivitet om dagen med barnen. Även efter dagis. Hur trött och segt jag än är. Och hur lång tid de tar är helt upp till dem. Olika på hur snabbt de tröttnar på olika saker. 

I måndags valde Wille och måla. Blev fingerfärg till slut. 

Igår bakade vi chokladbollar.

Och idag spelades det spel en omgång medans Anton var på gympan. Vi hann inte med innan. Blev bara en gång då lillkillen var ivägen och skulle ligga över spelet och sno plupparna hela tiden. Men Wille nöjde sig med en gång och sen var det bra. 

Imorgon kommer deras mormor och morfar och umgås en stund på kvällen. 

Det verkar uppskattat detta i alla fall. Både av mig och barnen. Det ständigt dåliga samvetet gnager i mig då jag inte haft orken till allt tidigare. Det har jag inte än heller men det är bättre. 

Nu luktar det vofflor över hela huset. Sambon har pysslat med det nu sedan de kom hem från gympan. Haft en gapig och skrikig liten Adam här ett tag så hann inte börja. Om ni undrar varför jag inte ställde mig o gjorde dem innan dem

kom hem. 

Over and out

Adam var uppe med tuppen imorse. Jättekul, verkligen. Började tjata om välling. Kände bara "amen för fan". Jag lyckades få honom och glömma den. lyckades få till mig en hel timmes morgonmys. Sista kvarten fick jag "muta" med Pippin och katten för att han skulle sitta still så mamman fick dra sig en kvart extra. Man får göra så.  

Vi gick upp. Knackar första gången på Abbes dörr och meddelar att det är dags att gå upp. Kl är 6.50 - 7.00 och fixade sen vällingen. Adam gick och hämtade sin kudde och sitt täcke som han numera vill ha i soffan till sin morgonvälling. Mys igen i soffan medans han äter sin välling. Han äter väldigt sällan upp en hel flaska på morgonen. Och direkt efter sticket han och morgonmyset är slut. 

Säger till Abbe en gång till, mer bestämd att nu är det dags att gå upp. Sen får en fortsätta tjata ibland för ibland går han o lägger sig i sängen igen ist för o äta frukost. Kommer på 15 min innan han ska dra hemifrån att han är hungrig. Slår väldigt sällan fel. 

Wille och Anton börjar vakna till liv. Frulle till dem. Börjar tjata upp sambon. Han kan man få säga till ett par tre gånger. Inget skämt. 

Sambon sköter sig själv. 

Tandborstningen o sånna saker efter frulle.

Fram med kläder till barna. Är guld värt att Wille och Anton fixar påklädning själva numera för det mesta. Nu fixar Wille även strumporna. Dem har han haft problem med annars. Har man tur klär Anton på sig som idag utan tjafs. Ibland beroende på humör vägrar han klä på sig och ska minsann inte med till dagis. Imorse hade jag tur att han var på bra humör. 

Vi börjar här bli klara för ytterkläder. Ibland har vi tidsbrist. Idag hade vi god marginal och barnen kunde vara ute och både skita ner sig och blöta ner sig innan vi åkte till dagis. 

Ungefär så ser våra tisdagar, onsdagar och torsdagar ut när kidsen ska till dagis. 

Over and out

En hemsk natt. Men fick iväg barnen till skola/dagis i tid. W och an chockade mig imorse genom att klä på sig själva utan bråk. Tänkte att jag testar och lägger fram kläderna på sängen, går ut därifrån. Och vips kommer Wille ut visserligen bara i kallingar o tröja. Ville ha hjälp med byxor o strumpor idag. Efter någon påminnelse kommer även anton ut utan tjafs om kläder idag. 

Även tjockare tröjor + jacka o skor utan tjafs. 

O jag bara till Anton 

- varför är mamma en glad mamma just nu?!

O han svarar

- för att vi lyssnade. Tummen upp på den!!!

Och så har de tjänat ihop sina första två kr för veckan. 

Plötsligt händer det!!!!