Det händer typ nästan aldrig
Mina barn är hemma från dagis. Nu kanske ni undrar varför dem är hemma en timme tidigare än vanligt? Klart ni gör.
Först hade jag fått ett missat samtal från Adams avdelning. Jag gick hem idag och stannade till på netto en sväng innan jag gick hem. samtalet hade ringt kl 10.29. Fick lite panik dem få sekunderna det tog och ringa upp direkt när jag såg det. Min första tanke var magsjuka på Adam. Men det var lugnt. En annan fröken hade nog bara slagit fel nummer. Adam var i skogen. Jag andades ut.
Ca 12.30 mitt i min vila ringer telefonen igen. Denna gång från ugglan. Yrvaken, ja jag somnade till en stund svarade jag i telefonen. Och hen i telefonen bara ja, Anton han har varit jättelös i magen här. Han hann inte in på toaletten, jag fick ställa honom i duschen. O ja bara va fan. Det sa jag ju inte i telefonen men jag tänkte. Hen fortsatte, han åt bara en portion med mat nu, han brukar äta två. Och det luktade starkt. Har ni haft magsjuka?! Och ja bara, nej det har vi inte nu. Det var inget konstigt med honom igår. Mer än att han åt dåligt på eftermiddagen men han har börjat äta som en myra här hemma så reflekterade inte över det. Han åt kvällsmat innan han gick och la sig.
Tommie åkte i alla fall och hämtade barnen tidigare och här är vi nu. Ovissheten om vad det är för skit han har. Om han har något alls.
Jag blir galen på det här. Jag hoppas verkligen inte vi kommer få en omgång till. Jag pallar inte mera sjukstuga. Jag gör verkligen inte det. Tänker lite att denna skit får vara över snart. Om folk höll sig hemma när dem har det skulle det ju inte spridas så här. Nu får jag ju garanterat ha barnen hemma från dagis i morgon. Helvete skit.
O ja, nu är han ut och hoppar stutsmatta.


O Adam sov inte klart sin timma på dagis och ni vet hur roliga dem små liven är då. SKJUT MIG!!!
