Kvällsläggning del ??????
Ikväll kom det tårar. Det har det inte gjort på någon månad el så. Jag står snart inte ut. Kvällarna knäcker mig mer än mornarna. Hur fasiken gör dem som har 10 -12 ungar med kvällsrutiner?!
Wille och Anton blir som helt andra barn när dem ska sova. Som om de helt plötsligt får damp vid läggning. W var lättsövd förut men nu får man veta att man lever när man lägger honom också. Skjut mig, den känslan får jag. Rätt ofta om man säger så. Samtidigt älskar man så klart sin barn i det oändliga. Kanske inte just när de är som mest speedade vid läggning, men annars så. Hahaha får jag väl tillägga i fall någon missade att det var ironiskt menat.
Jag fattar helt ärligt inte hur de orkar varenda kväll. An var supersvår och få upp imorse då kl var närmare 23 igår när de tillslut somnade. Kan de inte ge hälften av deras kvällsenergi till mig, kan jag tycka. Jag behöver den. Han vägrade och gå till dagis imorse och jag var för trött för att bråka om den saken så han fick vara hemma hos mig. Lite mysigt ändån och få egentid med dem varförsig ibland, men ändån.
Hur som helst, nu ska jag samla lite styrka. Få dem sluta spela bowling med colaflaskor. Skjut mig. Neeejjj, jag vill inte sova. Kommer jag förmodligen få höra femtioelva gånger. Eller så blir han sådär mysig och bara, jag vill att du ska söva mig, jag vill gossa. Jag hoppas på det sistnämnda.
Over and out
