Det blir bara fel
Morgonen har varit skitjobbig utifrån mitt pyktillstånd. Miljoner tankar snurrar i mitt huvud. Svårt och placera alla tankar där dem ska vara när det blir så mycket. Vilket resulterar i kaos i huvudet. Jag behöver vara ifred i sånna här lägen. Kanske räcker med en kvart eller så jag kan plocka bort några tankar. Som egentligen inte är så stora.
Idag känns det som allt jag gör bara blir fel. Det spelar ingen roll hur mycket man än försöker, det blir ändå bara fel. Eller hur mycket man ger av sig själv, det blir också ändå bara fel.
Jag är less på och bli nedtryckt. Less på och bli ifrågasatt så fort jag stoppar något i munnen bara för att jag är tjock och fet. Är avundsjuk på folk som har lite mer hull, ursäkta, men som ändå är lyckliga i sig själva. Jag kommer aldrig och bli det. Frågan är om jag kommer bli lycklig i mig själv om jag går ner dem oönskade kilona. Just nu är jag tveksam. Jag har fått inmatat i mitt huvud att jag ändå inte kommer duga som jag är. Folk kommer nog alltid ha åsikter om hur jag ser ut. Om jag inte ska förändra det och det. Ledsamt.
Jag hoppas förstås att ja blir så pass stark i mig själv så jag kan be sånna personer o dra åt helvete.
Lite av mina stora tankar idag. Att inte duga, att inte räcka till, att inte få den jävla bekräftelsen som jag vill ha. Mest från mig själv.
Nu ska jag ta min minsta son. Pappan och Anton ska kolla på Abbes match. Han är lånad till 03 orna idag. Vi andra fick stanna hemma.
Lillkillen börjar snora igen. Hade uppehåll en vecka. Kanske somnar han i min fam här nu. Eller inte. Wille är piggare idag. Var dumma mamma imorse igen när han fick höra att han inte fick följa med på fotboll.
Over and out