Vad jag egentligen ville ha sagt med förra inlägget var att nov, januari och februari är mina tristaste och värstas månader. Det blir inte bättre nu när jag utvecklat depression heller precis.

Jag fick mig en aha, det är ju mars imorse och blev genast gladare i kroppen. + att jag faktisk fick klarhet i allt det andra. Äntligen är även feb över.

Hade en liten pratstund med sambon för en stund sedan. Vi är nåda trötta och sega. Och lika slöa och lata båda just nu. Så egentligen är det fel av mig och bara gnälla på han. Men det blir han som får det när det rinner över. Det är väl så det är bara antar jag. Bara o acceptera.

I alla fall så pratade jag drömmar och lite fortsättningen av renovering. Renoveringen är han väl helt med på. Vad som ska göras härnest. Men mina drömmar vettifan. Tror inte han tycker dem är realistiska. Förstår inte varför. För att dem ska gå i uppfyllelse måste jag typ bli miljonär och det är väl inte så troligt att det kommer hända. Men drömma kostar ju inget.