Jag hade tänkt och gå och lägga mig tidigt ikväll. Ett jobbpass imorgon bitti. Och med alldeles för lite sömn i natt tänkte jag att det kunde vara bra och lägga sig tidigare. Fick barnen i säng chockerande tidigt också för och vara mitt i sommaren, innan 8 ikväll. Den tanken sket sig kan man säga.

Jag hamnade framför tvn. Mina tankar har snurrat. Jag var sugen på alla möjliga godsaker men har låtit bli. För varmt i hemmet för och gå en gång för mycket ikväll. Jag var lat alltså.

Mina tankar har som sagt snurrat. Jag har insett saker den senaste tiden, jag har fattat beslut. Några har stressat mig, jag blir på dåligt humör, sur och vresig. Men beslutet jag tog ikväll var nog ett bra sådant. Även om det kändes för jäkligt. Högg lite i mitt hjärta. Mer kan jag inte säga om just det.

Jag har också insett mer och mer den senaste tiden att under allt detta som pågår nu, jag försöker ta mig ur depressionen, hitta mig själv osv. Har jag gjort på fel sätt. Jag har strävat efter att bli den jag var innan allt detta. Nu vet jag bättre. Jag kommer aldrig och bli den jag var innan något mer. Min samtalsterapeut skrev till mig att jag måste lär mig och krypa igen. För och komma tillbaka. Nu har jag lyckats och kämpa mig upp en bit. Men till er som hoppas på att jag ska hitta mitt jag innan, sluta hoppas. den gamla Sofi är borta. Hon finns inte mer.
Om det är bra eller dåligt vet jag inte än. Återkommer om det när jag kommit lite länge i min väg. Ni får väl "lära er" o tycka om den jag är nu ist.

Ska jag sträva efter o bli den jag var innan, kommer jag nog aldrig o bli frisk.

I o med att jag insett detta och nu fått det skrivet också, (om jag skulle halka tillbaka och förtränga igen) har jag närmat mig friheten ännu ett snäpp. Även pga beslutet jag tog tidigare ikväll.

I allt detta har jag även lärt mig vilka som är mina riktiga vänner. Vilka som finns kvar trots att jag mått så pass dåligt som jag gjort.
Min familj och mina vänner, ni är guld värda. Utan er hade jag inte kommit så här långt.

Gonatt