Idag var första dagen på 6 veckor som jag fick gå och hämta barnen på dagis. Nästan glömt bort våra rutiner där för ett ögonblick.

Anton halkade som vanligt efter. Ska undersöka allt på vägen. Springa i alla vattenpölar. Leta pinnar osv. Det tar tid om man säger så.

Idag kom jag på den briljanta idén och ha springtävling med honom. Jag fick ju liksom sälla vagnen och gå tillbaka och skynda på honom lite. Annars hade vi inte vart hemma än. Stå och bara, jamen kom nu då. Och Anton bara ignorerar mig. Och sen han bara, jag ska bara kasta en gång till. (Snöklot)
O jag bara står där och suckar lite för mig själv.

Springstävlingen nappade han på. Han lyste upp som en sol och bara jaaaaa. Och kuta iväg och ja efter. Mitt bland skolbarn. Första vann han. Andra gången stannade han och väntade in mig och lät mig passera och bara, du vann mamma. Jag dog lite kondismässigt. Fy fan.

Men jag gick bjuda på det. Allt för och få med mig ungen hem.