Lite ledsen såhär på kvällskanten.

Kvällsrutinerna är gjorda. Nu ligger dem och myser med sin pappa och lyssnar på saga. Där är mitt problem som jag måste jobba bort. Avundsjukan på att han får den där mysiga stunden med w och an precis innan dem ska sova.
Jag får ta oftast ta kvällsrutinerna själv, inte alltid men ofta. Jag får tjata på dem och komma och borsta tänderna. Sen är dem självklart duktiga på det när dem väl kommer. Dem vill ju inte att tandtrollen ska komma och ta deras tänder, men dem ska ju bara innan. Får ta fighterna vid kvällsmaten.
Får tjata om allt. Känner mig som värsta tjatkärringen ibland.
När allt det där är gjort är det ju Disney o sen saga. Dem vill att Tommie helst ska läsa den. Och jag blir så ledsen. Jag vill också ha den där mysstunden med dem innan. För sen är det ju fight och tjafs igen innan läggning och den får jag ta. Tommie somnar för det mesta innan barnen.

Ibland känns det lite orättvist. Jag är oftast så trött och sliten om kvällarna också. Humöret brukar inte vara på topp. Lättirriterad och det behövs inte mycket innan jag ska tända till.

Kanske överreagerar jag.
Jag umgås ju mer med barnen i övrigt. Kanske därför som jag reagerar som jag gör och att det ibland känns som dem älskar Tommie mer än mig för jag bara tjatar och tjatar hela dagarna och blir arg och sur.

Nån som känner igen sig?