Imorse var den sämsta på länge. Vi fick gå till dagis idag. Vilket gjorde att jag fick ont i magen och ångest av bara tanken på morgonen. Jag försökte in i det sista och avstyra det men näe, det gick inte. Han kunde inte köra dem idag. Och ja accepterar det, det är inte det.

Vi blev sena. Stress.
Wille bråkade med mig. Han skulle inte ta på sig overallen själv. Han fick för sig att han inte kunde. Tills slut fick han på sig dem själv. Han skulle inte ta på dig vare sig vantar, mössa el skor. Jamen då skiter jag i och hjälpa dig då. Tjut.
Anton rer sig bra själv numera. Och jag vet att Wille också kan. Men minsta motgång då går det inte. Då har jag ett helsike och peppa honom till och försöka en gång till. Tjut blir det däremellan.
Väl ute gick det bra. Och när vi väl kom iväg var det skönt med en promenad. Oh vad jag saknat och gå på morgonen insåg jag sen. Nu efter promenad nummer två känns det bra i kroppen. Trots att en semla i magen.

Jag behövde nog det där. Det var nog bra att han inte kunde köra dem idag. Nu är ångesten borta och det känns bra. Trött men ändå bra.

Suttit och vilat en stund. Nu ska dammsugaren fram. Gillar inte allt grus som man drar in när vädret är såhär. Och jag kan inte skylla på barnen. Ja drar in lika mycke jag!!!! Känns det som.