Jag fortsätter gråta
Imorse började jag igen. Minsta lilla stress och jag bryter ihop fullständigt.
Ringde min psykolog, hon hade inte tid förrän i början på dec. Helvete. 3 veckor klarar jag inte. Började gråta för det. Lämnade barnen på dagis. Väl hemma ringde jag Häslocentralen. Började gråta när jag skulle börja prata. Fick en akuttid en och en halv timme efter. Hade svårt och kontrollera gråten emellanåt när jag var där. Började nästan gråta igen när jag gick därifrån.
Efter läkarbesöket fick jag ta en sväng i på apoteket. Sen Arbetsförmedelingen.
Mycket folk där inne på det lilla utrymmet. Jag klämde in mig i ett hörn och kämpade för och inte börja gråta. Ångesten växte och jag fick gå därifrån. Hade väl kanske 15 nummer före mig och det röde inte speciellt mycket på sig. Och hungriga barn som väntade i bilen. Ingen bra kombination.
Ska ringa efter lunch och se vad dem säger. Förmodligen får jag traska ner med barnen lite senare igen.
Ska ringa efter lunch och se vad dem säger. Förmodligen får jag traska ner med barnen lite senare igen.
Har ont i huvudet idag. Inte så konstigt kanske.
Dags och få i sig och barnen lite mat. Dem har redan fått i sig sin kexchoklad dem fick av moster. Dem blev lånade den idag efter dagis. Och det var det ingen av dem som hade glömt. Då minns dem saker man sagt minsann.
Ska släppa ut W från rummet också.
Börjar man kasta saker för man inte får som man vill är det rummet som gäller.
Hur gör ni???
KOMMENTARER
♥ ina
hej! tänker på dej ....är det något speciellt som hänt eller är det bara hela situationen som nu ? Om du vill prata så vet du var jag är ..kanske på msn el över fb ..jag hör av dej om du känner för det kram
♥ Anonym
Innan ungarna va för stora, till typ 7 år fick de sitta i trappen så många minuter de va gamla. En time out. Kämpa på Sofie. En dag vänder det. Va rädd om dig!
♥ Mona
Innan ungarna va för stora, till typ 7 år fick de sitta i trappen så många minuter de va gamla. En time out. Kämpa på Sofie. En dag vänder det. Va rädd om dig!
