Jag tar nog den där bloggpausen jag nämnde i går. Sen hur lång den blir, vet jag inte. Men känner jag mig själv rätt så blir den nog inte så jättelång. Men till efter helgen iaf.

Det är totalkaos i mitt huvud just nu. Jag har haft panik i hela kroppen idag.
Jag vill inte vara i den alls idag. Jag vill bara fly från den.

Jag tappar mig själv mer o mer. Jag vet inte vem jag är alls längre.
Jag står still i hela utvecklingen av mig själv just nu.
Insåg igår att jag måste bryta en del gamla dåliga vanor för komma vidare i mig själv. Införa nya positiva vanor ist. Men det är svårt. Är livrädd inför detta. Kommer kräva enormt mycket tid o energi nu ett tag.  

Jag är trött. Det spelar ingen roll hur mycket jag sover. Jag är lika trött för det.
Idag har jag en dag som jag bara vill lilla i sängen o sova. Men det går ju inte.
Adam vägrar o sova nån längre stund nu. Han har ändrat både sina mat o sovtider sen magsjukan. Nu är maten igång iaf, han åt en nästa upp en hel stor burk till midda igår då han ratade vällingen innan + att han smakade lite av min mat, potatis, sås o köffärsslimpa. Han åt men tyckte de va sådär. Magen är också som vanligt nu igen. O det är skönt. Det är full rulle på han. Inte still o tyst en sek.

Dessa alla måsten jag har håller just nu på o kväva mig. Bara en sån enkel sak som o ställa sig o laga mat kväver mig just nu. Men det är ett måste jag måste göra. Man kommer inte ifrån dem.

Det dåliga mammasamvetet ligger just nu ständigt o gnager i mig. Jag orkar inte.
fast jag vill. Jag är här, ständigt hemma med barnen men ändå känns det som man ändå inte är här. Svårt o förklara.

Känns som dagarna går i slowmotion.

Jag är inte bra på att skriva om sånt här. Jag är ganska usel på att sätta ord på mina känslor på ett bra sett. Och de blev nog ganska hattit detta. Har säkert glömt en hel del. Men jag orkar inte o gå tillbaka o läsa igenom o ända o hålla på. Ni får väl fråga om det är nått.
Jag vet inte hur de är för andra som har dpressioner osv. Jag har bara skrivit utifrån mig själv.