Ibland får man välja sina strider...
1 - 0 till tre åring!
Efter över en timmes bråk mellan tre grabbar orkade jag inte mer tjut. Jag fick idag motvilligt ge mig. Det fanns en tallrik med mat som han inte ville ha. Då lunchen blev sen. Sedan vi kom hem från skolan har det varit ett konstant bråkade. Att jag inte är gråhårig än är fan ett under.
Ibland får man välja sina strider.
Jamen ja hämtar riktningen då säger jag (medans jag pratar i telefon). Och när jag lägger fram den o han lugnat ner sig säger han, "ja behöver den inte. Jag vet hur det ska sitta". Man undrar ju varför tjutandet var nödvändigt precis innan, det gör man faktiskt.
Over and out
