Paniken stiger
Igår skrev jag en status på fb. Minns knappt när jag gjorde det sist. Men o andra sidan sviktar mitt minne rätt ordentligt at the moment, så det kan ha varit igår. Jag låter det vara osagt.
Iaf gnällde jag om att vi var magsjuka. Tack för era krya på er hälsningar. Att denna dag kändes just då som den skulle bli mycket lång. Än så länge har jag rätt. Jag har inte sovit på två dygn. Jag små springer på toan själv. Jag är ju hypokondrikern nummer ett så jag har ju definitivt magsjuk. När jag nästan hade slumrat till inatt efter Antons spya och sanering av hans säng så hör jag något. For upp fort som fan och bara tänkte va i helvete. Tänder lampan inne på barnens rum men Anton sover. Inne på toan så står min äldsta unge och spyr. Det börjar om på honom som hade det först. Hellefuckinglulia.
Dessa magsjukeperioder brukar knäcka mig och det brukar ta nån vecka innan jag är på fötter igen. Jag är på skitdåligt humör och ska strax orka palla mig o ställa mig och fixa något att äta till dem som är friska. Jag bara hatar magsjuka.
Och löss. Småkryp över lag faktiskt.
Jag bad sambon komma hem skapligt igår kväll då jag var trött redan då som ni förstår första natten utan sömn. Han var hemma straxt efter 21. Idag tänker jag inte bry mig och be han komma hem skapligt. Får re mig själv bäst det går. Jag fixade det igår så gett mig fan på och fixa det idag också. Med lite jävlar anamma och inte låta mina tre små knäcka mig. Om de gör det, visade det inte. Av erfarenhet är det då wätt kört.
Nu ska jag andras några gånger. Blir några stunder med mindfluness el hur det stavas i eftermiddag. Lite familjen annolunda också. Och jobbsök.
Over and out