Vet inte om jag ska skratta eller gråta just nu. Jag är såååå trött. Depressionen håller på att ta över mitt liv igen och tankarna jag har om mig själv just nu är inga vackra sådana. 

Det är tur det är en bit till storstaden. Då hinner jag varva ner på vägen så jag kan vara social och trevlig imorgon. 

Jag är glömsk. Jag glömmer saker hela tiden. Speciellt när det varit mycket under veckan. Trots att jag skriver upp i princip allt jag ska göra. Missade en viktigt sak idag kom jag på 16:45 när jag stod och lagade mat. Missade en sak i början på månaden som berörde mig själv. O så håller det på. Till slut blir det för mycket. Inget jag kan göra åt just idag, förrän på måndag men ändån. Sånt stressar mig. Och sånt kan göra att jag ligger sömnlös på nätterna. Den berömda onda cirkeln ni vet. 

Får ta några djupa andetag. 

Jag lät Adam sova någon halvtimme idag. Han ville ej sova mer. Tänkte att Tommie kanske ville ha Adam uppe lite ikväll så kanske, men bara kanske sover han lite längre imorgon bitti när han ska ta barnen själv. Min karl är ju inte så bra på och ta barnen på morgonen. Då han gärna sover längre på morgonen. Inget illa menat, det är bara så det är. Det vet alla. 

I alla fall så sov han. Sambon kom hem vid 18:00 och hade ont i magen igen. Hade början till feber. Så nu ligger han och sover. Och där står jag, är sååå jäkla trött och hade verkligen behövt avlastning då vi haft en liten jobbig dag idag jag och dem tre små. Men de små måste ju också få ha sina dåliga dagar. Inget konstigt med det. Men som sagt, hade behövt hans hjälp nu men nu får han sova så han piggnar till imorgon. Blir bara mindre sömn för min del inatt. Då jag får ta mitt i lugn och ro när barnen sover. Vilket inte lär bli så tidigt. Gud straffar somliga meddetsamma. Eller vad heter det?! 

Over and out