Kalasande och nostalgi
Imorgon fyller min Wille 6år.
Vad fort dessa år har gått alltså.
Om någon vecka börjar han F1an. Mitt mammahjärta gråter en smula.
Minns fortfarande allt som det vore igår.
Förlossningen gick bra. Eftermiddag/kvällen samma dag han föddes var ja överlycklig att allt gått så bra. Verkade inte som det var några konstigheter. Dagen efter vid lunchtid kom chocken, helvetet.
Min första tanke; nu kommer han och dö. Man hann ju tänka både det ena och det andra på dem minutrarna.
Men även om det var en tuff och jobbig tid så blev allt bra till slut. Han kämpade och kämpade med mat o allt. Idag är han som vilken 6åring som helst. En riktigt busig liten 6åring som är bl a älskar och spela fotboll, sitta med sina bilar ifred, spela skippo, folkrace osv osv
Mitt älskade barn. Din mamma älskar ända till månen och tillbaka i oändlighet.
Vi har tillbringat dagen inne hos mormor och morfar. Ätit god mat, god efterrätt, god tårta. Om barnen är trötta och sitter snällt och tittar på tvn? Nej, självklart inte. Dem är speedade till max.
Sex ljus på tårtan och han fick blåsa fem gånger, sa han.
Imorgon kommer mormor, morfar och moster em och kalasar lite igen på kvällen.
Over and out
