Kaos minuterna innan dagis
Allt flöt på bra, tills dem skulle ta på sig ytterkläderna. Bara Adam samarbetade och var snabb.
Wille skulle inte ens med till bilen. Han kom in igen när Tommie kom. Fick bära honom ut, då gick det bra. Fick även bära honom upp till grinden. Han väger ju inga tre kilo längre, rena träningspasset. Anton hade stuckit redan och var snabb upp till porten. Där tog det tvärstopp. T gav upp och jag fick lämna över Wille till honom som ville att jag skulle lämna honom. T tog Adam o w följde med in dit.
Jag gick bära Anton upp halvvägs. Då skulle han gå själv. Han tycker väl det är pinsamt och bli buren in till själv avdelningen eller nått för han börjar alltid gå halvvägs i trappen om jag får bära honom. Han satte sig sen och surade på bänken. Jag pratade med honom, kramade honom och gick. Det släpper alltid efter ett tag. T gick upp och kollade honom när jag lämnade w. Han satt fortfarande och surade. De skulle till skogen sen så jag vet att de släpper.
Men det är skitjobbigt när de båda grabbarna är på detta humöret. Speciellt när jag får ta varenda strid själv. Det tar på mina krafter. Även om jag mår betydligt bättre är jag inte återställd. När jag mådde riktigt dåligt hade jag aldrig orkat med dessa strider alls då hade dem fått vara hemma. Som tur var funkade det bra då. Detta har kommit nu. Och är den ena på det humöret så smittar det lätt av sig till den andra.
Nu måste jag vila en stund. Sen sätta igång med lite disk, tvätt och städ.
Har ingen större lust med det.
Over and out
