Nattbestyr och lite annat
Här sitter jag, igen mitt i natten. Svårt och somna om efter att Adam
Vaknat till och ville ha välling. Länge sen han åt nattetid. Nu ligger han återigen i mitten i våran säng och har somnat om.
Wille sover nere vid mina fötter. Men jag ser en liten glipa på tommies sida så en unge till skulle få plats. Tommie?!
Vill du börja "waka waka" på en till?!
(Anton sover inte i våran säng. Han sover hellre i sin egen.)
Jag släpper mer och mer på kraven jag har haft på mig själv. Kraven som hjälpte till och fick mig deprimerad. Jag blev någon jag inte var tack vare det. Någonstans under dessa år sedan Wille föddes har jag tappat mig själv helt. Jag försvann och vara bara mamma. Glömde bort att vara sofi också.
Jag är på väg tillbaka. Även om det går i långsamt tempo. Om ni frågar mig. Mitt tålamod är ju inte de bästa som ni kanske vet vid detta laget. Hade gärna sett att allt skulle vara bra, gärna igår. Det här med och vänta och så är egentligen inte min grej. Tyvärr verkar det som min älskade lilla William ärvt den sidan från mig.
Gonatt
