Ibland blir jag så trött på mig själv så jag så jag vet inte vad. Varenda gång det ska komma någon hit, samma dag, blir jag som en helt annan under några timmar. Jag känner inte igen mig. Jag har nämnt detta förr. Jag har redan brytit ihop två gånger i tårar. Till vilken nytta egentligen.

Jag gick och la mig en stund. Tänkte plugga i musik i öronen, koppla bort allt runt omkring och vila en kvart.
Sambon reste sig direkt upp ur sängen och förflyttade sig till badkaret. Min vila i ensamhet en stund körd. Nu ligger han där tills en 20 minuter en halvtimme innan våra vänner kommer.
Om jag bara visste vad jag gör för fel.

Och denna hostan håller på och knäcka mig.