Äntligen fredag. Lite mer äntligen över denna fredag då det är tommies sista arbetsdag. Nu har han semester i fyra veckor. Och man kan äntligen börja hitta på lite mer och göra än och bara sitta hemma och glo.

Denna försommaren och våren har varit den jobbigast och (tråkigaste) hittills. Min magkänsla säger att det är för att jag jämt är hemma. Jag är less på och vara hemma. Jag vill ut och hitta på saker. Har lite panikkänsla idag just för vi bara går hemma och inget gör. Vi kommer liksom ingenstans. Det känns som man har kommit dit att man inte uppskattar och vara hemma med barnen längre. Vi bara bråkar och inget är kul. Behöver bryta detta.

I höst händer det förhoppningsvis lite grejer. Inget är bestämt men jag har en del planer. Går allt vägen blir det som jag tänkt. Lite hemligt än så länge men om det går vägen så får ni reda på senare vad det är.

Just nu är det legobygge som gäller. Dem är sams.

För en stund sedan kom Anton ner och grät. Det brinner, det brinner sa han. Adam har gjort har gjort så det brinner där.
Och jag bara, va fan tänkte jag. I köket står alla plattor på, ungen är i gång o är öppen. Det ryker om pizzakartongen från igår. Tar bort med en grytlapp o spolar med kallt vatten. Det är ett stort hål under.

Nu luktar det bränt i hela huset. Fläkten är igång. Och det är väl dags och klä på sig och öppna upp och vädra ur huset.

Ungen har alltså lärt sig och få upp barnlåset på spisen. Helvete, skjut mig.