Ett samtal med Wille och Anton på väg hem från dagis.
Jag till Anton; Du måste gå vid vagnen om du ska gå här nu. (Vi skulle gå över ett övergångställe)
Anton; Men mamma jag stannar när jag går. Ja saktar ner farten och stannar. Han sa nog denna mening 78 gånger eller nått.
Wille; Lovar du det Anton?
Anton; Ja, jag lovar det. Jag stannar.
Fortsätter
Anton; De var roligt på dagis idag. Men jag är lessen på dig.
Jag; Varför??
Anton; för att du lämnade mig på dagis. Jag var lite lessen då.
Jag; Men det var ju inte mamma som lämnade dig imorse, det var ju pappa.
Anton; Då är ja lessen på pappa. Men nu är jag glad på pappa och på dig.
????????
????????
Jag; Har inte du pratat på dagis idag??? Han gick och tjaklade hela tiden.
Anton; Näe
Wille; Jo, han har pratat med mig idag.
Det är wätt woligt o gå hem från dagis med dem. Dem wer en massa. (läs inte roligt när man går in i affären med dem dock). (Var likadant när man gick hem med Abbe på den tin då han gick på dagis han redde också en massa.)
