När olyckan är framme
När vi kom hem från dagis idag fick Wille och Anton vara kvar ute. Moster Em skulle komma och hämta dem vilken minut som helst så det var liksom ingen idé att ens plocka in dem. Anton satt kvar en stund i vagnen, Wille spelade bandy. Hade plockat upp lille Adam och tatt in honom. Väntade en stund med och klä av honom för jag har alltid dörren öppen när någon av dem små är ute och det skulle vara så kort tid. Så han inte skulle frysa liksom.
Jag plockade samtidigt in från vagnen. Adam var i hallen när han gick ut igen men han var på väg ner mot trappen. Ser han att dörren är öppen är han där direkt och vill ut.
Jag hämtade in hans vällingflaska, det var det som blivit kvar. Adam är vid dörren och ska krypa ut.
Jag tänkte att han kunde få vara kvar där då det liksom inte gjorde något om han kryp ut. Jag skulle bara sätta in hans välling i micron, som han inte ville ha på dagis idag och inte heller på vägen hem. Så vi kan nog börja plocka bort vällingen på dagis nu då han inte velat ha den där på hela veckan och inte heller på förra.
Rätt var det var så hörde jag att dörren höll på att gå igen. Det var Wille som hade tryckt till dörren i ett försök och stänga den. Han tyckte inte Adam skulle gå ut där då han spelade bandy. Grejen var den att Adam hade sina fingrar emellan. Jag fick värsta paniken. Sprang och slet upp honom och av med vantarna.
Det blödde ordentligt. Hämtade papper. Mobilen. Ringde Tommie och nästan skrek att han fick komma hem. Hade inte hunnit och kolla hur det såg ut men i fall något va brutet eller av hade vi fått åka ner med gång. Jag hade panik där kan man säga. Adam skrek och skrek också. Och hungrig var han också.
Jag skäller på stackars Wille med öppen dörren att han måste lära sig och se sig för. Undrar hur många grannar hörde det där?!
Sätter mig i lugn o ro med Adam. Försöker kolla på fingrarna men inte så lätt då han har ont.
Syster kommer. Jag har fortfarande lite panik. Tommie kommer. Lättare och kolla när man är två. Men inget verkade brutet och av. Han kunde röra på fingrarna. Men han är väldigt svullen och blå om två naglar.
Sen ville han ligga i min famn i över en timme. Sa inte ett ord. Jag halvsov.
Efter kl 15 ville han gå ner och börja leka igen. Nu är han som vanligt. Har även använt båda händerna men kamske lite försktig med dem han är ont. Men han har plockat med grabbarns bilar. Han passar på med sånt när dem inte är hemma.
Nu vill han upp i famnen och gosa igen.
Det blev inte mycket till städa idag. Men vi skiter i den ändån idag då våran fikadejt ändå blev inställt imorrn.
Och så skiter ja i och laga mat idag också. Det får fasiken bli pizza idag.
Det var kanske tur att han hade sina vantar på sig och att våran dörr kan var trög och stänga till när man bara puttar till den. Annars hade stackars Adam kanske inte haft dem fingrarna kvar.
