Det är väl tanken som räknas, antar jag!
Anton; Dem här är till dig.
Och Jag bara; Jaha, tack.
Vad var det jag fick?

Två st blöta och äckliga kvistar som han letat fram någonstans på vägen. Han gick och bar på dem ett tag men la i från sen ifrån sig dem då han hittade en annan kvist som var så mycket bättre.