Jag skriker efter egentid
Det är jobbigt här nu. Denna magsjukan håller på o knäcka mig.
Adam är fortfarande inte pigg. Inga fler spyor idag men extremt gnällig när han är vaken o ska bara vara i famnen. De andra barnen är rastlösa, de bråkar, slåss, hittar på det ena efter det andra, tjatar om allt o inget. Men vi kommer ju ingenstans. Inte ens till lekparken funkar som Adam är nu.
Dem är ute o leker men det hjälps inte äns det längre.
Jag sliter snart mitt hår här. Humöret är inte på topp nu.
Fy fan.
Jag skriker efter egentid.
Hoppas att denna skit försvinner efter helgen. Så vi kan återgå till ett normalt liv.